Fyra futtiga kvar

Sista veckan. Läste alldeles nyss mitt inlägg som jag gjorde för en vecka sedan. Det är sjukt vad veckorna passerar fort när man är här. På skolan kan det vara någon som frågar vad man ska göra i helgen och man funderar 'varför frågar du det redan nu?'. Då kommer man på att det faktiskt är torsdag eller rent av fredag. Jag vet inte hur många gånger som jag har sagt 'Va, är det fredag imorgon?!' Säker en gång i veckan...

Jag pratade för ett tag sedan med en i skolan om hur det kommer vara att komma tillbaka hit igen som turist. Fast nu tror jag nog aldrig riktigt att man kommer att bli det i den här stan igen...
Båda var dock övertygade om att det nog kommer att kännas rätt konstigt. Jag menar man har ju faktiskt bott i den här stan ett bra tag och även gått på de flesta gatorna väldigt många gånger. Det här är och kommer nog alltid vara lite hemma för mig.

Känns faktiskt lite vemodigt och melankoliskt att lämna stan. Men alla saker kommer ju till ett slut för eller senare. Ska faktiskt erkänna att jag känner mig, vad ska man säga, klar med stan, för den här gången. Fyra futtiga dagar kvar av, ja vad blir det, 140 dagar. CSN-provet ska skrivas på torsdag, vilket känns lite nervöst, men jag tror nog ska gå bra.

Jag är väldigt tacksam för den tiden jag har spenderat här. Jag är glad att jag tog mig ner hit för att göra denna grej. En upplevelse utöver det vanliga. Roligt, lärorikt och utvecklande på ett personligt plan.

Som avslutning vill jag bjuda på en låt. Då det snart är dags för ännu ett fotbolls-VM att dra igång, tänkte jag dela med mig av denna låt som gjordes till VM-90, här i Italien. Jag tror nog faktiskt att det var en bidragande orsak till mitt intresse för italienska språket. En underbar låt än idag från mitt första VM, hur kasst det nu än må ha varit...

Snart är det dags att packa väskorna igen

Nu har jag snart kommit till slutet av min vistelse här i Florens. Arton veckor har redan passerat och det har gått supersnabbt. Detta trots att det känns som en halv evighet sedan som jag åkte hit, samtidigt som snön precis hade kommit till Sverige. Låter ganska motsägelsefullt, men jag har ju hunnit med en hel del sedan jag kom hit. När jag kommer hem är det sommar och nationaldagen är runt hörnet. Det känns konstigt att sommaren precis börjar i Sverige när vi har haft det ganska så varmt här rätt länge. Tycker själv att det snart bör vara höst snarare än sommar.

Jag vet att det fortfarande är hela två veckor kvar, men det känns verkligen kort i det här sammanhanget.
Jag kan inte riktigt komma på att det har varit särskilt många dagar som det inte varit kul att gå till skolan. Det har varit, och är självklart fortfarande, mycket roligt att lära sig nya saker inom italienskan. Det roligaste är nog när man, utan att egentligen tänka på det, använder något som man lärt sig någon dag eller vecka tidigare.
Det blir dock ganska förvirrat ibland när man ska välja mellan alla former. För man glömmer lätt bort alla regler och undantag som finns när man ska välja mellan verben.
Är det reflexivt? Böjs det med är eller har? Vilket tempus är korrekt? Ska det vara formen "indicativo" eller "congiuntivo"? Vem är subjektet (dvs. vem gör/säger etc.)?
Detta är bara några av frågorna man får ställa sig när man ska göra uppgifter i grammatiken, som man sedan försöker använda när man pratar. Låter säkert rätt svårt, och det är det faktiskt. Man behöver rätt mycket tid innan allt sitter.

Jag är, när jag funderar över det, förvånad över att jag har hunnit med så mycket som jag har. Jag har hunnit med, och gjort all grammatik, och det är jag riktigt, riktigt nöjd med. Jag hade inget egentligt mål när jag kom hit, utan jag ville i stort sett bara lära mig så mycket som möjligt, då jag gör detta endast för att det är roligt och för att gillar språket.  

Jag har en helg till att hitta på någonting innan det bär hemåt igen. Vi får se vad det blir.

Liten film från i söndags

Som ni kanske vet, från mina kommentarer på föregående inlägg, så filmade jag de flesta tävlande lagen i söndags. Den här är nog den som blev bäst.

Det blev en lång dag igår

Igår var jag ute på en utflykt till Ferrara i Emilia-Romagna. En utflykt som jag egentligen hade tänkt att göra redan förra helgen, men som jag fick skjuta upp en vecka. Detta på grund av de varje helg under maj månad har olika evenemang med anknytning till stadens historia. I helgen hade de en flaggtävling som jag tror har rötter från sen medeltid eller möjligtvis, kanske troligtvis, från renässansen, och denna ville jag inte missa. Festligheterna har, i år, sin final den 1:a juni med en historisk hästkapplöpning, som kallas il Palio. Denna historiska tävling finns även på andra håll i landet, men denna, från 1259, ska tydligen vara den äldsta, inte bara i Italien utan även i världen. Den mest kända är nog den som är i Siena i juli och augusti.
Varje stadsdel har sitt lag och tävlar under sin flagga. Detta gäller givetvis även vid hästkapplöpningen. Och självklart är det mycket prestige i att vinna.
Nästa helg ska det bl.a. vara en historisk marknad och en jättelång kortege med över tusen personer klädda i kläder från renässansen (kopior då givetvis). Helgen därpå ska de olika ryttarna presenteras för åskådarna inför den stora tävlingen.
Staden i övrigt är mycket fin och trevlig. Den påminner mycket om Bologna i stilen, som är typisk för regionen, precis som städer i exempelvis södra och norra Toscana har liknande utseende. Ferrara är nog inte en särskilt välkänd stad, men är väl värd ett besök. Och som rubriken säger, så blev det en lång dag. Jag gick hemifrån redan klockan 07:40 och var hemma 21:30. Som sagt en mycket lång dag, som gör att jag är riktigt trött även idag, men dock väl värt det!

Fjärde och sista gången

Igår var jag tillsammans med en klasskompis på en kvällsmatch med Fiorentina. Det var nog rätt mycket av ett infall, då vi bestämde oss dagen innan, trots att vi hade sagt att vi skulle gå på en av de avslutande matcherna för säsongen. Det var en ganska svängig match med mycket mål. Bortalaget Sassuolo, som är ett bottengäng som slåss för att hänga kvar i Serie A, vann överraskande med 3-4, detta efter att ha lett med både 3-0 och 4-1. Det blev rätt spännande på slutet då Fiorentina kom ifatt och jagade kvittering. Det viola hemmalaget lyckades nästan kvitterat i slutminuterna, men det dömdes dock bort för offside.
Vi har verkligen inte haft tur med matcherna då de har spelat riktigt dåligt, fantasilöst och väldigt omständigt. Men vi fick ju åtminstone (ser ju felstavat ut men så ska det tydligen stavas) se sju mål, vilket är ett lyft från tidigare dåliga matcher. Är ju ändå, i mitt tycke, rätt konstigt att ett lag som ser ut att hamna fyra i ligan, som kom tvåa i italienska cupen och kom till kvarten i Europa League kan prestera så himla lite och så väldigt dåligt. Men trots alla dåliga insatser från hemmalaget så var det ändå, på det stora hela, kul att se live-fotboll från Serie A.

Ny helg - ny utflykt

Nu när det är så många veckor kvar så börjar ju också helgerna ta slut. Därför har jag försökt och ska också föröka ta vara på den tid som är kvar. Idag har jag gjort en ny utflykt till en stad här i Toscana. Denna gången besökte jag Arezzo. Måste dock medge att mina förväntningar var lite för högt satta. Jag kände mig lite besviken när jag kom dit. Dock var det inte värdelöst, utan trots allt helt okej. De verkar hitta på många grejer på helgerna här i de toskanska städerna, och det är ju kul! Idag var det i Arezzo en jättestor antikmarknad. Låter kanske inte jättekul, men det tycker jag att det var. Det fanns många fina grejer som såldes över ett stort område i gamla stan. Allt höll väldigt hög klass. Jag såg bl.a. många vackra möbler som jag skulle vilja köpa, men sen var det ju det där problemen med pengar, plats osv. Här kommer lite bilder från Arezzo.

Va har du inte varit där ännu?!

Jo, nu har jag det. Idag har jag äntligen kommit iväg till Piazzale Michelangelo som ligger på andra sidan Arno. Det är verkligen ingen lång sträcka att gå, men den var ganska jobbig, då den ligger uppe på en höjd. Som ni nu kanske förstår så är det ett torg med en underbar utsikt över stan. Det tog nästan fyra månader att ta mig dit men nu är det gjort. Ja, alltså inte att ta mig upp för backarna och trapporna, utan att ta mig tiden att gå dit. Ni fattar ju vad jag menar, även om det blev lite roligt uttryckt. Det var helt klart värt besväret, då det verkligen är en jättefin utsiktsplats. Idag var dessutom vädret väldigt fint. Här kommer några bilder därifrån.