Fyra futtiga kvar

Sista veckan. Läste alldeles nyss mitt inlägg som jag gjorde för en vecka sedan. Det är sjukt vad veckorna passerar fort när man är här. På skolan kan det vara någon som frågar vad man ska göra i helgen och man funderar 'varför frågar du det redan nu?'. Då kommer man på att det faktiskt är torsdag eller rent av fredag. Jag vet inte hur många gånger som jag har sagt 'Va, är det fredag imorgon?!' Säker en gång i veckan...

Jag pratade för ett tag sedan med en i skolan om hur det kommer vara att komma tillbaka hit igen som turist. Fast nu tror jag nog aldrig riktigt att man kommer att bli det i den här stan igen...
Båda var dock övertygade om att det nog kommer att kännas rätt konstigt. Jag menar man har ju faktiskt bott i den här stan ett bra tag och även gått på de flesta gatorna väldigt många gånger. Det här är och kommer nog alltid vara lite hemma för mig.

Känns faktiskt lite vemodigt och melankoliskt att lämna stan. Men alla saker kommer ju till ett slut för eller senare. Ska faktiskt erkänna att jag känner mig, vad ska man säga, klar med stan, för den här gången. Fyra futtiga dagar kvar av, ja vad blir det, 140 dagar. CSN-provet ska skrivas på torsdag, vilket känns lite nervöst, men jag tror nog ska gå bra.

Jag är väldigt tacksam för den tiden jag har spenderat här. Jag är glad att jag tog mig ner hit för att göra denna grej. En upplevelse utöver det vanliga. Roligt, lärorikt och utvecklande på ett personligt plan.

Som avslutning vill jag bjuda på en låt. Då det snart är dags för ännu ett fotbolls-VM att dra igång, tänkte jag dela med mig av denna låt som gjordes till VM-90, här i Italien. Jag tror nog faktiskt att det var en bidragande orsak till mitt intresse för italienska språket. En underbar låt än idag från mitt första VM, hur kasst det nu än må ha varit...